Allemansrätten och ridning

Ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att välja rätt väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas. Tomt och plantering är förbjudna områden oavsett skaderisk. Organiserad eller regelbunden ridning på annans mark bör inte ske utan markägarens medgivande. Miljöbalken ställer hårda krav på den som bedriver organiserad verksamhet i naturen. Det är tillåtet att rida på enskilda vägar. I undantagsfall kan en markägare få tillstånd att sätta upp en skylt som förbjuder ridning. Ridning i exempelvis motionsspår och skidspår kan förbjudas i lokala ordningsföreskrifter.
Vi har kontrakt med resp. markägare men det innebär ändå att man ska visa hänsyn. Ge dig tid att läsa igenom allt nedan.

Tomt och plantering är förbjudna områden

Brottsbalkens bestämmelser om “olovlig väg” sätter gränsen för ryttarens allemansrätt. Det är inte tillåtet att rida över tomt, det vill säga området närmast ett hus där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna. Det är risken att störa som avgör hur nära huset man kan passera. Några regler om minsta avstånd finns inte. Alltför påträngande besökare kan straffas för hemfridsbrott. Också plantering är förbjudet område. Med plantering avses i första hand gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och andra liknande områden. Oavsett risken för markskador är det förbjudet att rida över tomt eller plantering.

Risken för markskada avgör

Med tanke på risken för markskador sträcker sig allemansrätten för ryttaren inte lika långt som för den som tar sig fram till fots. Ett område med nyplanterad skog räknas inte som plantering i brottsbalkens mening. Men en skogsplantering med späda plantor får nog ändå betraktas som “olovlig väg” för ryttaren. Det är inte tillåtet att rida på områden där det är risk för påtaglig skada på marken. Vid upprepad ridning på samma platser kan skaderisken vara så stor att man måste ha markägarens tillstånd att rida. Samma sak gäller om man rider i större grupper i organiserade former.

Välj rätt väg och tålig mark

Det finns en hel del man kan göra som ryttare för att minska risken för markskador och konflikter:
Undvik att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår.
Undvik också att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker.
Var extra uppmärksam på vår och höst när det är blött och mjukt i markerna.
Tänk på att hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotröta i trädet och virket förstörs.
Det är bra att först kontakta markägaren om man tänker rida regelbundet i samma område. Det är bättre än att själv bli kontaktad av markägaren i efterhand.

Tillåtet på enskild väg

Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Men markägaren kan få rätt att sätta upp en skylt som förbjuder ridning om det orsakar stor skada på vägen. Det är också möjligt att reglera ridning på en enskild väg med hjälp av lokala trafikföreskrifter. Ett alltför intensivt och regelbundet ridande eller körning med häst på en enskild väg utan medgivande från markägaren kan möjligen betraktas som besittningsintrång och leda till straff för egenmäktigt förfarande. Markägaren har möjlighet att kräva skadestånd om vägen skadas av regelbunden ridning eller travträning.

Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder

Det finns inget allmänt förbud att rida på motionsspår och vandringsleder. Men man bör betrakta det som otillåtet. De är anlagda för vandring och motion till fots.
I åtskilliga av Sveriges kommuner är ridning förbjuden i markerade motionsspår och preparerade skidspår med stöd av lokala ordningsföreskrifter. Sådana förbud är ofta skyltade med vägmärket Ridning förbjuden. Man är själv skyldig att ta reda på vad som gäller. Information om lokala ordningsföreskrifter finns hos kommunen och polisen.

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler som oftast inskränker allemansrätten. I allmänhet är det förbjudet att rida annat än på markerade stigar eller leder. Det kan också vara ridförbud i hela området. Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de anslagstavlor som finns uppsatta vid området. Annars får man upplysningar från kommunen eller länsstyrelsen.

Källa:
“Till Häst”, 2006/2007
Södra Dalarna Turism
www.sodradalarna.se
Läs mer om allemansrätten på naturvårdsverket